Telefonkiosker
(fritt från wikipedia)

Sveriges första telefonkiosk sattes upp i Stockholm på 1890-talet.
De första serietillverkade telefonkioskerna i Sverige var av Pagodtyp. Se bilden ovan.

På 1950-talet fick konstnären Eric H. Olson (se nedan) i uppgift av ingenjör Ewald Arvidsson vid Telestyrelsen att färgsätta de nya telefonkioskerna som skulle placeras ut i landet. Olsson tog fram nio färgkombinationer som skulle kunna användas för olika miljöer. Väggarna och benen hade en färg, dörren en annan medan taket alltid var svart.

Dessa nya telefonkiosker började att placeras ut i Sverige vid mitten av 1950-talet och kring 1956 var cirka 50 av Stockholms drygt 800 telefonkiosker av den nya sorten. Med tiden tenderade dessa kiosker att bli enfärgade.

På 1980-talet fanns över 44 000 telefonkiosker i landet, men antalet minskade därefter i takt med att mobiltelefoner blev vanligare.

***

Om Erik H. Olson
(1907-1995)
Han började måla traditionella landskap, men efter en resa till Paris 1937 blev han en av pionjärerna inom det nonfigurativa måleriet. Sedan 1960-talet arbetade han med ”optochromier”, ett slags nyskapande skulpturer av skivor av glas och plexiglas, som genom ljusets brytning och infällda tunna folier resulterar i varierande färgmönster alltefter åskådarens position och ljusets infallsvinkel, en teknik, som han 1958 fick patent på.
Han hör till det fåtal svenska konstnärer som är internationellt bekanta och kan betraktas som en av våra mest framstående konstruktivister.