Lima, Peru

Vi flög ut med SAS till Frankfurt. Bytte där till LAN Chile och flög till Madrid där vi väntade till strax efter midnatt innan vårt flyg med LAN Peru gick till Lima. Trots bytena ganska så smärtfritt. Trasiga säten på sista flighten så vi byta platser innan take-off. Otrolig vacker inflygning över Anderna till Lima tidigt på morgonen.

I Lima blev vi hämtade på flygplatsen (vi var 6 som skulle till Amazonas) och körda till vårt hotell. Vi åt en "andra" frukost där innan det var dags för en stadsrundtur. Rundturen fokuserade på ett antal ställen runt det centrala torget. Vi avslutade med en lunch, som kanske triggade våra magar (mer om detta senare). Eftermiddagen var fri och vi promenerade ner till stranden, dvs Stilla Havet. PÅ kvällen middag på en närbelägen restaurang.

Tambopata, Peruanska amazonas

Tidigt dag 2, lördag 19 januari, kördes vi till flygplatsen efter en sovmorgon. Vi tog ett inrikesflyg till Puerto Maldonado (tog ca 2 timmar) och vips var vi ca 800 km längre västerut. Vi blev hämtade och körda till ett lokalt fjärilscenter innan de tog oss till floden där vi med hjälp av motoriserade kanoter åkter ca 45 minuter nedströms. Vi bodde på Inkaterra Reserva Amazonica som blev vårt hem i 4 nätter.

Söndagmorgonen den 20 januari slog magsjukan till. Först Barbro, senare under dagen även Leif. Vi fick skippa alla utflykter den dagen. Leif hann med att gå runt området och ta några fotografier.

Måndag den 21 januari följde vi med på utflykterna som var två kanotutflykter (delvis motoriserade). På förmiddagen tog vi oss till en gammal övergiven farm som Inkaterra underhåller och på eftermiddagen tog vi oss till deras andra anläggning som var stängd för säsongen.
Vi har sett massor, både växter, fåglar och djur. En otroligt duktig guide har vi (Elias), ser och hör allt!
Vid hemkonsten efter den andra utflykten hade Leif 39 i feber (ingen middag). Barbro hann få i sig förrätten innan hon kom stormande tillbaka till boendet med en mage i uppror ...

Tisdag morgon (22 jan) var vi uppe med tuppen och redo för nya äventyr. Två ipren och inga fler malariatabletter. Den här morgonen klättrade vi upp i deras "Canopy Walk", dvs hängbroar mellan trädkronorna. Otroligt häftig morgon med bl.a. närstudie av en Tucan och en Korpgam som gick balansgång på räcket till en av hängbroarna.
Vila under tidig eftermiddag men sedan en båttur på floden för fågelskådning.
Vi grejade att vara med på den sista middagen!

Resan till Machu Picchu

Uppe med tuppen, det var dags att förflytta sig igen.

Motoriserad kanot igen till Puerto Maldonado. Vi flög sedan till Cusco, Inkarikets gamla huvudstad (flygtid 33 minuter). Cusco ligger på 3400 meters höjd. En oerhört vacker inflygning flankerad av snöklädda toppar i Anderna mot en stad som ligger inbäddad i en dalgång. Mer om Cusco senare. Vi möttes av resebyrårepresentanter på flygplatsen som satte oss i en minibus med destination Ollantaytambo där vi skulle borda ett tåg mot Aguas Calientes, staden nedanför Machu Picchu.

Vi hade fantastiska vyer på bilresan. Höga berg mot horisonten, flack jordbruksbygd innan.
Väl i Ollantaytambo så åt vi en lunch samt lyckades få tvätt inlämnad som vi sedan skulle hämta upp på återresan.

Tågresan gick i mörker på kvällen såg vi såg inte ett dugg. Väl i Aguas Calientes blev vi mötta av den svenska reseledaren och fick träffa resten av gruppen på hotellet.

Machu Picchu

För att ta sig upp till Machu Picchus ruiner kan man som de flesta betala en bussresa tur och retur på 17 dollar från staden i dalen eller så går man Inkaleden med bärare. Ett fåtal fattiga studenter går bilvägen upp. Sedan ska man betala entrén på 50 dollar. Igår kostade tåget 49 dollar enkel resa. Trots att det kostar 167 dollar, så var vi ca 2500 som besökte Machu Picchu denna dag. Hälften mot under högsäsong. Vi tillhör verkligen de privilegierade. Det var svårt att inse att man var där.

Vår peruanske guide hade mycket att berätta. Han underströk att detta världsarv tillhör oss alla. Han berättade mycket hur man tror byggandet gått till. Tidigare försökte man restaurera vissa delar, men gjorde så många fel att man nu istället koncentrerar sig på att bevara ruinerna som de är. Det innebär bland annat att man har arbetare som klättrar runt på sluttningarna utan någon som helst säkerhetsutrustning och slår gräs på terrasserna och drar ut ogräs mellan stenarna med branter på tusentals meter.

Tillbaka till Cusco

Vi lämnade Machu Picchu den 25 januari på samma sätt om vi tog dit, med tåg. Denna gång i dagsljus, så nu kunde vi verkligen uppskatta färden. Den gick längst ner i botten av en dal, längs ett starkt forsande flod, slingrande fram och tillbaka, följande flodens väg.

Vid ändstationen i byn Ollantaytambo gjorde vi ett stopp för att titta på inkalämningar. Här låg ett tempel tidigare, men till skillnad från Machu Picchu bodde här fler vanliga människor än kungliga. Det var även här spanjorerna förlorade ett av fåtal slag mot inkas under 1400-talet.

Lunch tog vi längre upp i dalen i huvudorten Urumbamba. Bakom en oansenlig port dolde sig en gourmet restaurang. Tyvärr var våra magar inte helt i ordning ännu … Vi festade på consommé med glasnudlar medan resten av gänget åt en överdådlig 5-rätters.

På eftermiddagen åkte vi till en indiansk marknad ännu längre upp i dalen. Överallt så är det försäljare i traditionella inkakläder som antingen skulle sälja bilder, kläder, krimskrams eller helt enkelt mot betalning vara fotomodeller. Två unga killar i 8-års ålder var så övertygade att Barbro trodde sig ha behov av en lergök och två vävda armband.

Efter en lång dag fick vi komma till vårt centrala hotell i Cusco.

Cusco

Lördag 26 januari, en heldag i Cusco i inkarikets tecken. Cusco ligger i Anderna på ca 3400 meters höjd.

Vi började rundturen i det gamla soltemplet mitt i Cusco.
Ett inkatempel som blivit delvis nedrivet, delvis ombyggt till ett kloster av spanjorerna. Efter en jordbävning på femtiotalet så ramlade putsen av ett antal väggar i klostret och då blev man varse de gamla inkamurarna från detta tempel.

Det är helt otroligt hur inkas lyckades hämta stenblock i 5+ ton klassen från stenbrott på ca 30 km avstånd, precisionshugga dessa till en passform så att man knappt får in ett rakblad i skarvarna. Det är inte enbart fyrkantiga block, utan de har olika former beroende på om formerna skulle skapa en större bild, eller om det behövdes för att ”låsa” konstruktionen. Allt byggdes självklart jordbävningssäkert!

Vi besökte även Sacsayhuamán, ett annat heligt tempel för Inkaindianerna, som ligger högt upp på sluttningen ovanför Cusco.

På eftermiddagen har det blivit kyrkor, bl.a. den mäktiga katedralen samt dessutom Inkamuséet.

Söderut

Söndag den 27 januari, en dag i buss!
Vägen har varit oerhört vacker. Först omgiven av gröna kuillar, senare av alpina fjällmassiv (toppar upp mot 5800 m), slutligen ett enormt slättland på högplatån. Vi har sakta med säkert klättrat upp från Cuscos 3300 m.ö.h. via det högsta passet på 4335 m.ö.h. till Titicacasjöns 3730 m.ö.h.

Ett par stopp gjordes. Först i byn Andahuaylillas, ca 1 timmes färd från Cusco. En oansenlig by men med en kyrka så otroligt dekorerad inomhus att vi nog inte sett liknande förr. Tyvärr var det fotografering förbjuden inne i kyrkan.

Vi stannade sedan vid Raqchi. Detta är en arekeologisk plats med ett gammalt tempel uppfört till guden Wiracochas ära. Denna plats ska vara den enda där man funnit runda pelare från Inkatiden, istället för de vanliga fyrkantiga stenblocken. Här fanns magasin där man lagrade av skördarna innan transport till Cusco.

Efter lunch stannade vi ytterligare en gång och det vid Les Desea Centro Artesanal "Abra La Raya" på 4335 m.ö.h. Nytt höjdrekord för oss. Givetvis fanns det saker till försäljning även här, liksom lokalbefolkning som poserade mot pengar.

Ca en timma innan vi kom fram passerade vi igenom regionens huvudstad Julianca. Guiden beskrev den som en vilda western stad. Den har vuxit oerhört snabbt. Infrastrukturen hänger inte med. Tydligen en hel del droghandel med Bolivia som inte ligger långt bort, således mycket svarta pengar. Staden såg rent ut sagt sjaskig ut. Gatorna var stundtals rena leråkern och här bor 500.000 människor …

Den första skymten av Titicacasjön fick vi strax innan staden Puna, som vi sedan bodde i. Staden har ca 200.000 innevånare och ska vara mer välordnad än Julianca.

Titicacasjön

Måndag 28 januari med en fullspäckad agenda.
Tidig morgon, uppstigning vid 6-tiden för att hänga med på en fågelskådning vid Titicacasjöns strand. Därefter utflykt till en av de flytande öarna på sjön. På väg till flygplatsen så ett stopp hos en mycket fattig bondefamilj utanför Puno.

På kvällen sedan flyg från Julianca, via Arequipa till Lima för att sedan övernatta på ett flygplatshotell.

Otavalaodalen, Ecuador

Tisdag 29 januari.
Tidigt på morgonen klev vi upp efter ett par timmars sömn på vårt flygplatshotell. Första flyget tog vi från Lima till Quito.
Quito ligger på ca 2800 meters höjd omgiven av ett antal vulkaner, varav åtminstone en fortfarande är aktiv. Staden ligger på en högplatå, från vilken man kan komma ned i fem olika dalar. Otavalodalen är den dal vi besökte.

På vägen dit gjorde vi fyra olika stopp.

1)
Det första var vid ett ställe som bakade olika figurer i en vetedeg, som sedan målades i grälla färger och glaserades. Figurerna användes ursprungligen när man skulle besöka de döda på allhelgonahelgen och ha mat med sig till dem.

2)
Andra stoppet var vid ekvatorn.
På det stället vi stannade hade man byggt ett stort torn utifrån vilket ekvatorn var markerad. Tornet utgjorde också ”visaren” i ett solur.

3)
Innan lunch gjorde vi ett snabbstopp vid ett bageri som bakade ”bisquetas”.

4)
Sedan kom dagens överraskning.
På programmet stod lunch på en rosodling, vilket inte gav oss några speciella förväntningar. Kanske därför detta blev ett helt fantastiskt besök.
Det var en gammal hacienda som var byggd någon gång på 1920-talet. Gården var fortfarande i familjens ägo. Den kvinna som tog emot oss var barnbarn till mannen som byggt gården. Hennes bror förestod rosodlingen. Huset var behållet med ursprungsinredningen intakt. Vi guidades runt och överallt fanns utsökta rosuppsättningar blandat med sekelskiftesmöbler och en mängd andra inredningsdetaljer typ gamla leksaker, bruksföremål, klädesplagg mm. Läckert!!! Lunch var uppdukad i matsalen, borden självklart prydda med rosor. En utsökt trerätters lunch serverades, vad annars.

Övernattning på Hacienda Cusin.

Onsdag 30 januari

Marknadsdag, dvs besök på den lokala matmarknaden i Otavalo samt besök på en prylmarknad.

Vi besökte sedan ett väveri. Männen väver, kvinnorna är ute och marknadsför och säljer det männen producerar.

Vi besökte sedan en musikfamilj där vi träffade pappan och två söner. De visade oss hur man tillverkar en andinsk flöjt. De visade också olika musikinstrument och spelade dessutom för oss också.

Lunch med andinsk musik på en hacienda. På eftermiddagen en båttur på en vulkankratersjö.

Quito

Torsdag 31 januari:
På serpentinvägar tog vi oss från Otavalodalen till Quito. En ung men duktig busschaufför klarade av resan galant.
Vi var sedan på en rundtur i Quito. Vi besökte katedralen, utsiktsberget Panecillo Hill med den 45 meter höga statyn "Oskulden av Quito" samt presidentpalatset. Bodde gjorde vi på ett fint kolonialhotell. Det var även hät vi starkt övervägde att avbryta resan pga av de återkommande magproblemen. Barbro låg rejält sjuk på kvällen. Men vi beslöt oss för att fortsätta, och tur var väl det.

Galapagos

Fredag 1 februari
Vi lämnade Quito tidigt fredag morgon. Vi mellanlandade i Guayaquil vid kusten. Den fortsatta flygningen till flygplatsen på ön Baltra tog ca 1½ timme.
Vi åkte sedan buss tvärs över denna lilla ö, tog en liten båt över till ön Santa Cruz och fortsatte sedan med buss till staden Puerto Ayora.
Där besökte vi Darwin Centret och tittade på alla varianter av sköldpaddor som finns på Galapagos.
Sedan kördes vi med gummibåtar ut till vårt hem de närmaste dagarna, M/S Isabella II.

Lördag 2 februari
Under natten förflyttade båten sig till ön Floriana. Tyvärr förflyttade sig min mage till det sämre under samma period.
Under dagen har det ändock blivit snorkling, paddling och "wet landing" på ön.
Fiskar, sjölejon, sköldpaddor och massor av fåglar har vi sett.

Söndag 3 februari
Förflyttning under natten igen, denna gång till ön Espaniola. Några av oss gick upp tidigt och spanade efter albatrosser men nada.
På förmiddagen har vi i den stekheta värmen gått en ca 3 km lång rundtur på Floriana. Vi har sett massor. På många ställen har vi bokstavligt fått titta var vi satt ner våra fötter. Fåglar och leguaner har legat helt ogenerat där vi skulle gå, så att ibland har man nästan fått ta omvägar förbi dem.
Vi hade också förmånen att få se den sista kvarvarande albatrossen för säsongen. En ungfågel föräldrarna slutat mata för en vecka sedan. Den hade ännu inte fått luft under vingarna. Frågan är om den nånsin lyckades med det, eller blev den kvar för alltid på Espaniola?
På eftermiddagen ny landstigning, denna gång gång på en helt underbar sandstrand som vi delat med ca 400 sjölejon.

Måndag 4 februari
Så var vi vid en annan ö igen, denna gång vid San Cristobal. Här ligger Galapagos andra flygplats som vi kommer att nyttja för hemresan.
På förmiddagen har vi gått på den södra delen av ön, en ca 3-4 kilometers promenad upp till en högplatå på ca 200 meters höjd. En karg men mycket vacker vandring.
När vi kom tillbaka till båten skulle vi direkt på en ny gummibåtsutflykt till några fågelklippor. Då fick någon på båten syn på delfiner längre ut till havs. Vår gummibåt var den enda som lyckades komma ut till flocken. Där följde en helt magisk uppvisning av delfinerna i hopp och saltomortaler. GÅSHUD!!!
Även för mig som inbiten fågelälskare förbleknade fågelklipporna vi åkte till efteråt när vi hade delfinerna kvar på näthinnan ...
På eftermiddagen har det varit gummibåtsutflykt igen, denna gång på öns norra sida. Kusten där hade ett antal mycket spektakulära formationer vi har fått se på nära håll. Det fanns bl.a. en tunnel i berget till en vik på andra siden, ca 5 meter brett och säkert 10 meter högt. I låg fart körde vi igenom tunneln och sedan tillbaka igen. Den natur vi upplevde var verkligen storslagen. På väg tillbaka i tunneln kom en pelikan och lågsniffade över våra huvuden. Man hade nästan kunnat ta den med handen.
Vi kördes så till ytterligare en magnifik sandstrand – inte lika fin som den igår med, men ändå sagolik. Inte lika många sjölejon. Här snorklade vi en stund, vi såg några stingrockor på botten och en hel del färggranna fiskar. Vi hann också med en promenad fram och tillbaka på stranden i den mjuka korallsanden. Vi kunde under promenaden njuta av pelikaner och sulor som störtdök i vattnet i jakten på fisk.
På kvällen var solnedgångsjakt för att få se solen gå ner mellan ett par klippor på Kicker Rock Island.

Tisdag 5 februari
Till skillnad från de sista dagarna har denna dag varit totalt annorlunda. Vi lämnade båten på morgonen och togs iland till huvudorten på San Cristobal. Innan flyget gick vid halv tvåtiden promenerade vi runt på huvudgatan vid hamnen, shoppade, fikade, tittade efter fåglar.

*** 2 februari ***

*** 3 februari ***

*** 4 februari ***

*** 5 februari ***

Guayaquil

Innan vi gick på flyget från Galapagos fick vi redan på att det blir en extra (ofrivillig) dag i Guayaquil. LAN hade ställt in vårt flyg så att vi helt enkelt får ta nästa flyg dagen efter. Lite surt var det då siktet var inställt på hemresa.

Onsdagen (6 feb) ägnades åt en stadsrundtur där vi bl. a. besökte ett torg där en större mängd landleguaner levde, matade av människor. De låg överallt. Även i träden. Man fick verkligen se upp, för de uträttade sina behov uppe i träden och rätt som det var så splashade det bara till i marken. Vid torget låg även katedralen som var från början av 1900-talet, pampig men inte alls så rikt utsmyckad som de kyrkor vi sett tidigare.

Förr var platsen vid floden ett tillhåll man helst undvek. Nu har det fräschats upp väsentligt. En strandpromenad har byggts som sträcker sig ca 2.5 km längs floden Guayas. Det finns både shoppingarakder såväl som långa promenadstråk. Här är det säkert och gott om folk som promenerar.

Till sist så besökte vi några äldre delar av stan som även de rustats upp och numer innehåller konstnärskvarter och restauranger. Gamla kolonialbyggnader som varsamts rustats upp. Läckra hus med läckra färger.

På kvällen så avskedsmiddag på en helt makalös resa.