OBS: Klicka på mini-bilderna nedan så kommer de upp i större format!!!

Torsdag 16 januari 2020

Resdag (flyg): Stockholm-Moskva-Singapore

Och så var vi igång.

Inte så mycket att berätta från den här dagen. Vi tog flygbuss ut till Arlanda tidigt på morgonen (6:53 från Sundbybergs centrum). Flyget gick punktligt från (Singapore Airlines Airbus A350). Halvbesatt på första delsträckan till Moskva. Barbro och jag fick en "trea" för oss själva. Flygningen gick på strax under 2 timmar. Tekniskt stopp i Moskva (Domodedovo flygplatsen), byte av besättning och tankning. Och alla fick kliva av. Innebar att vi transit passagerare behövde gå igenom en ny säkerhetskontroll. Betydligt slappare än på Arlanda. Nya passagerare kom på ocskå så nu var flyget i stort sett fullt.

Lugn men lång flygning till Singapore. Nästan 10 timmar från Moskva. Halvdan mat, detta skulle ju vara en av Singapore Airlines styrkor ...
Landning ca 6 på morgonen på Changi flygplatsen i Singapore. Barbro och jag unnade oss taxi till hotellet.

Leif

Dagens fyra bilder

Fredag 17 januari 2020

Natt och tidig morgon (flyg): Stockholm-Moskva-Singapore

Se kort text under gårdagen.

Singapore

Vi kom till hotellet vid 7-tiden och vid incheckningen fanns inte våra namn med bland de bokade rummen. Leif hade varit smart och frågat efter bokningsnummer av Thabela vis av det inträffade på förra resan. Enligt bokningsnumret skulle en Lars Gustafsson och Barbro Anita Gustafsson ha rummen. Leif bad dem kolla vilka som stod bokade på rummen på hemvägen. Samma namn, men de var förstående och ändrade namnen, men tyvärr skulle vi inte få rummen förrän kl.15. Det fanns två små omklädningsrum med dusch i anslutning till gym och pool där vi bytte kläder och kunde tvätta av oss. Sedan tog "Le consierge" hand om bagaget och vi gav oss ut på stan och fick med oss två vattenflaskor. Vi hade karta över stan och tunnelbanan och tog oss till Little India och Sri Veeramakaliammantemplet tillägnat gudinnan Kali. Det tog tre år att bygga 1983 och är enormt utsmyckat med figurer. Efter lite tvekan tog vi av oss skorna och gick in. Det var så många troende i templet så här på fredagsmorgonen så vi ville inte störa. Värmen var tryckande och fuktigheten hög så vi köpte mer vatten, en stor flaska denna gången. Sultanmoskén låg några tunnelbanestationer bort, men det är så lätt och bekvämt att åka t-bana i Singapore. Man får inte glömma att man ska stå till vänster i rulltrappan och låta de som har brottom gå om på högersidan. Det är ju vänstertrafik på vägarna, så också för gående. Dags för kaffe och toast på Toastbox, typiskt mellanmål här. Hur kaffet tillreds är en upplevelse här och var mycket gott. Moskén var stängd för icke muslimer då det var fredag, men de arabiska området runt moskén var fantastiskt med dekorerade muralmåningar på alla hus. caféer, småbutiker som sålde baclava och choklad, tatueringsverkstäder nagelsalonger och souvenirbutiker trägdes i de trånga gränderna. Ny påfyllning av vätska, 1,5 liters Coca Cola, innan vi begav oss till Gardens by the Bay och en längre t-baneresa och inköp av salta chips, men hur äta dem med smutsiga fingrar? Vi hade glömt handspriten på hotellet. Nu var det så varmt att jag blev orolig för mitt mående och vi satt i skuggan vid flera tillfällen. Jag kvicknade till efter att ha "halsat" lite chips och knaprat kex. Så vi kunde ta oss till Skywalken bland de fantastiiska metallträden där bouganvillen slingrar sig uppåt. När även Leif kände av yrsel var det dags att åka tillbaka till hotellet och vi fick våra rum kl.13.30. Sleepingtime.

Efter tuppluren bestämde vi oss för att äta på hotellet vilket vi båda var glada för. Ingen oro för magarna. Stor öl till Leif och en stor flaka mineralvatten till mig, förutom maten förstås. Jag har aldrig drucket så mycket förut under en dag. Vi åkte in till Marina Bays galleria och gick ut på trädäcket för att ta plats inför ljusshowen. Där satt vi och såg det mörkna över Singapores skyline och bumbåtarna åkte runt med turister i Marina Bay i väntan på ljusshowen. Det blev ett fantastiskt vattenskådespel med laserljus och fontäner som mycket väl kan ersätta fyrverkerier. Dessuton har de musik som förstärker effekten.

Barbro

Hotell: Park Regis Singapore

Dagens fyra bilder

Lördag 18 januari 2020

Singapore

Kväll (flyg): Singapore-Christchurch

Efter en god natts sömn så vaknade jag av en böneutropare 5:45. Måste ligga någon moske nära hotellet. Barbro kom upp vid halv åtta så vi kunde gå ned till frukost. Skönt att slippa frukostebestyren som normalt består av att koka havregrynsgröt och pressa apelsiner till jos. Här beställde vi egen omelett och plockade bland godsakerna.

Vi checkade ut innan vi gav oss ut på stan och lät concergien stoppa in väskorna i ett bagagerum. Vi sökte oss sedan ner till Singaporefloden som låg väsentligt närmare än vad jag troode. Vi har sedan i maklig takt promenerat ner till Bayfront vilket tog oss ca 30-40 minuter. Vi har haft magnifik utsikt mot skyskraporna i Downtown, vi har även passerat förbi ett antal skulpturer av kända Singaporianer, bl. a. Sir Raffels Stamford (som var den första britt som började med handel i Singapore ca 1819).

Vi gick länngs vattnet så länge vi kunde med siktet inställt på Singapore Flyer, det gigantiska Pariserhjulet. Det stod dock lika stilla som igår kväll. Senare idag fick av vår taxichaufför på väg till flygplatsen veta att Singapore Flyer var stängt nu för renovering. Han trodde det var en längre avstängning som varade hela 2020.

Vi fortsatte i stället till Gardens by the Bay. Idag så gick vi på båda inomhusattraktionerna "Cloud Forest" och "Flower Dome". Själv tyckte jag bäst om Cloud Forest med mängder av orkidéer. Flower Dome kändes och var plattare. Många blommor men inte alls lika spännande tycker jag. Vi åt dock lunch här på ett litet café. Varsin vattenmelonsallad som vi fick vänta evigheter på.

Tillbaka sedan till hotellet för en snabbdusch och ombyte innan vi tog taxi ut till flygplatsen.
Försökte ett antal gånger logga in på Singapore Airlines hemsida för att checka in och se över vilka platser vi fått, men det var omöjligt att komma fram. På flygplatsen blev vi tilldelade varsin fönsterplats, men med 4 rader emellan. Både Barbro och jag delade "trea" med par så byte var inte att tala om. Lite speciellt att sitta nästan 10 timmar på flyg utan att sitta bredvid varandra.
Flygningen var jobbig framförallt beroende på den barnfamilj med två barn som satt på raden bakom mig. En av killarna galltjöt som en siren så fort han inte fick som han ville. Detta hände tyvärr ofta under resan. Blev inte många timmars sömn på denna nattflygning (om ens några ...).
Inflygningen till Christchurch var läcker, påminde lite om flygningar till Norge men många spektakulära berg som var snöklädda.
Flög gjorde vi med Air New Zealand i en av deras Boeing 787 Dreamliner.

Leif

Dagens fyra bilder

Söndag 19 januari 2020

Natt och morgon (flyg): Singapore-Christchurch

Christchurch

Det var många frågor på immigrationskortet vi fyllt i på planet ...
Ändå skulle vi vid den automatiska passkontrollen svara på samma frågor digitalt och vid en tredje kontroll prata med en kontrollant som även kontrollerade att inga jordrester fanns under vandringsskorna då jag försäkrat att de var avtorkade innan vi for hemifrån. Den sista kontrollen gjordes av en hund som sniffade runt oss innan vi var klara och kunde gå ut och ta en taxi till hotellet.

Vi fick byta om på en handikapptoalett och med fräscha kläder och friskt kranvatten i flaskorna begav vi oss ut genom den stora parken till botaniska trädgården. Halvvägs kom vi på att vi glömde smörja in oss med solskydd, men träden skuggade så vi fortsatte. Somliga träd i den botaniska trädgården var enorma med grenar lika tjocka som hundraåriga ekar så stammarna skulle kunna innehålla små hus. Barren var decimeterlånga och tujorna breda som ekar. Jag som tyckte träden i Amerika var stora.

Blomsterprakten var översvallande och vi beundrade alla rosor i rosenträdgården. Jag lärde mig att Peacerosen var från 1945. Vi njöt av färg och formprakten bland hundratals Dahlior och hann se tre av de 15-tal fjärilar som finns på Nya Zeeland.

Vi fortsatte sedan igenom parken och följde en huvudgata upp mot katedralen som raserades i jordskalvet 2011. Många gamla byggnader i Christchurch är antingen demolerade eller stöttade av stora balkar. På många grusplaner stod tidigare byggnader som är borta. Nu har de istället byggt många nya moderna byggnader med affärer och gallerior i denna trädgårdsstad ned 400.000 invånare. Vi gick förbi ersättningskatedralen (den s.k. kartongkatedralen) samt minnesplatsen med de nästan 200 vita stolarna, en för varje person som omkom i jordskalvet.

Nästa stopp var vid Remembrance bridge där två flickor dansade irländsk steppdans vid en sida och på den andra demonstrerade asiatiska ungdomar för befrielse av Hongkong. Bron är ett minnesmärke över alla från Canterbury (provinsen Christchurch ligger i) som stupade i första världskriget. Nya Zeeland hade de största förlusterna procentuellt sätt i det första världskriget.

På kvällen träffade vi de andra i gruppen och vi åt middag på hotellet allihop med vår trevliga guide.
Det är ett härligt gäng som träffats tidigare på olika Thabelaresor.

Barbro

Hotell: Chateau on the Park - Christchurch (Hilton)

Dagens fyra bilder

Måndag 20 januari 2020

Tranzalpintåg Christchurch-Greymouth
Buss Greymouth-Franz Josef

Den första resdagen men hela gruppen
Väckning hade Barbro och jag bestämmt till 6:00. Vaknade dock redan kvart över 5. Barbro vaknade en stund senare. Vi beslutade oss för att facetima (vilket ord ...) med barnbarnen. Sandra fick vi inte tag på men vi pratade en bra stund med Robin och fick hälsa på barnen. Kul att kunna hålla kontakt på detta sätt.

6:30 åt en ordentlig frukost och strax innan halv åtta åkte vi upp till Christchurchs järnvägsstation. Vi skulle med tåget, våra väskor fick åka med Mark (vår chaufför) i bussen. Hans resa tog 3 timmar med bil till Greymouth, vi spenderade strax över 5 timmar på tåget (8-13:10). Vyerna blev aldrig så imponerande som Barbro och jag trott. Över Canterburyslätten var det antingen dimma eller väldigt molnigt. Det klarnade förvisso upp till vi började klättra för att komma till pasströskeln. Tåget var proppfullt med turister upp till tröskeln vid Arthur's Pass där de flesta klev av. Vi hade sedan vår vagn för oss själva. Vi kanske är bortskämda med höga berg efter att ha varit Norges nordligare delar ett antal gånger. Kanske skulle vi ha åkt med väskorna och Mark och spenderat tid på fotoraster i lugn och i stället för att trängas med andra turister i de öppna vagnarna.

I Greymouth blev det färd till en pub-liknande retaurant för chips & fish. Med två öl till blev det en kanonmåltid.

Efter lunch fortsatte vi söderut mot Franz Josef Glacer. Ett snabbstopp på ca 30 minuter gjordes i Hokitika. Vi skulle ha fokuserat på att titta på jade-smycken, ett bonusmål fick vi av chauffören Mark som tipsade om en glassbar. Det blev bonusmålet som gällde efter en snabbtitt på smyckena. Vi fortsatte sedan mot FJC dit vi kom ca 17:30

I Franz Josef Glacer har Barbro och jag promenerat på en naturstig (bra stig men i riktig "djungel"), gått på en tillfällig bro över floden för att hitta vyer av Sydalperna samt ätit en snabbmiddag på restaurang. Vi delade helt sonika på en pizza med en IPA för mig och ett glas rött för Barbro.
Franz Josef Glacer lever på turister. Helikoptrar har gått i skytteltrafik upp till glaciären med samma namn som byn. Ligger ca 4 km härifrån. Förvånande är det många ungdomar här, kanske ett back-packers mål?

Leif

Dagens fyra bilder

Tisdag 21 januari 2020

Buss Franz Josef-Wanaka
Flodsafari i Jetboat - Wanaka

Efter en mycket god frukost bar det av genom mycket tät regnskog mil efter mil. Skogen ser inte alls ut som regnskogen i Amazonas.
Här finns tujaliknande träd som är stora som hundraåriga ekar, ormbunkar som är 4 meter höga och liknar palmer, Beechträd med vit stam men små hårda blad som liknar björkar. Skogen är tät av massor av klängväxter och buskar, näst intill ogenomtränglig och släpper inte ner ljus.
När det regnar så kommer det massor på kort tid och floder bildas som skär 4-10 m breda grusgator genom skogen som tar med allt i sin väg och ibland även vägbanan. Det sker oftast i november. Det gör också att flodbäddarna är hundratals meter breda.

Vi åkte Jetboat på floden Haast som blir en av de åtta största i världen när det är flodsäsong, men nu var det tufft att navigera i den höga farten när vattnet var lågt och ändrade riktning i grusbädden från en dag till en annan. Båtföraren visade oss att floden hade höjts från 2,4 till 7,2 meter på ett dygn och tog med sig alla träd som nu låg synliga bland gruset.
Som avslutning på turen gjorde Lee (båtföraren alltså) några "spins" med båten, dvs snurrade den runt i hög fart, lite för att imponera men också visa vad båten går för. Lee kändes faktiskt lite som "Crocodile Dundee", bred accent och en historieberättare av rang!

Till lunch, som togs direkt efter båtturen, fick vi burgare, men min fiskburgare var en friterad fisk på coleslow mellan två hamburgerbröd.

Det tog två timmar innan vi gjorde ett stopp vid en utsiktspunkt och för första gången såg vyn ut som jag tänkt mig Nya Zeeland. Höga berg utan skog med gröna kullar vid skön Hawea. Nu bor vi på hotell i Wanaka och det är 29 grader och rummet har ingen AC. Vi tog en promenad längs stranden och några badade i det kalla vattnet. Vi kylde ner oss med sagolikt god glass.

Till sist en enklare middag innan vi sökte oss till bastun på rummet vid sjutiden. Tidsomställningen känns fortfarande.

Barbro

Hotell: Ramada Resort Wanaka/Wanaka Hotel

Dagens fyra bilder

Onsdag 22 januari 2020

Buss Wanaka-Queenstown
Utflykt till Arrowtown

Än en gång vaknade vi innan väckarklockan, denna gång ca 5:30. Svårt det här med nya tiden. Strax efter sex blev det FaceTime med Robin och barnen, sedan frukost. Hotellet har varit så där. Ingen luftkonditionering vilket innebar ca 30 grader på rummet när vi kom. Har sovit med öppen balkongdörr hela natten.

Vi skulle inte åka förrän kl 10 då fyra från gruppen hade en extrautflykt på morgonen, helikoptertur till en av glaciärerna i närheten. Prislappen var ca 2000 SEK per person så Barbro och jag hade avstått. Vi har flugit helikopter förr, har sett och vandrat på glaciärer förr. Men visst var man lite avundsjuk. När de fyra kom tillbaka var de helt klar upprymda av upplevelsen.
Själva har vi promenerat vid stranden på sjön Lake Wanaka, skön promenad i lagom temperatur.

Första stopp idag var vingården Gibbston Valley som ligger en bit utanför staden Queenstown. I och med att vi är få deltagare, har liten buss, kunde vi köra bergsvägen till Queenstown. Från passet på drygt 1000 meter hade vi en enastående utsikt ner mot Queenstown. Queenstown kallas för övrigt för äventyrsstaden. Här kretsar mycket runt upplevelser i luften, på vattnet, i bergen, bungyjumping mm.
Nåväl, nu gällde det vin. Gibbston Valley var en relativt liten vingård. Här gjordes det mesta för hand vad gäller vinhanteringen. Skötsel av vinrankorna, dvs klippning mm görs för hand. Druvorna är handplockade. Arealerna är ganska små. Man odlade Pinot Noir och ett antal vita druvsorter varav Riesling, Sauvignon Blanc och Pinot Gris dominerade. Man gör också en Late Harvest av Pinot Gris (en flaska säkrad till Karlskrona).
Vi fick en snabbguiding utomhus av ägorna, fick sedan i källaren prova Riesling, Pinot Gris, Pinot Noir och Late Harvest. Som vanligt tycker man det mesta är gott på en sådan här provning. Vi åt sedan en utsökt lunch vilket gjorde att Barbro och jag handlade en flaska Pinot Noir till kvällen som vi kompletterade med lite valnötsbröd, en grönmögel ost och lite rödbetsmarmelad allt gjort på vingården. Innan vi åkte bjöd guiden oss på varsin mörk chokladtryffel med pinot noir druvor. Den var så god så bussen fick vänta medan Barbro sprang och köpte en liten låda till efterrätt.

Efter vingården åkte vi till Arrowtown som ska visa upp hur en guldgrävarstad såg ut för ca 100 år sedan. Museet var bra, men huvudgatan som skulle visa upp lite tidstypiska hus var i själva verket butiker à la turistfällor. Det var som att gå på Västerlånggatan.
Barbro och jag promenerade längs floden istället ...

Från Arrowtown var det 10 minuter ner till Queenstown som ligger naturskönt vid Lake Wakatipu. Vi bor på Novotel Queenstown Lakeside. Och nog var det Lakeside alltid. Stranden låg ca 30 meter från hotellet. Det har blivit en liten promenad längs stranden/hamnen. Mycket folk (läs turister) och mängder av restauranger. Barbro och jag gick istället hem till vårt vin, ost, bröd och choklad som vi intog på balkongen med sjöutsikt.

Leif

Hotell: Novotel Queenstown Lakeside

Dagens fyra bilder

Torsdag 23 januari 2020

Queenstown

Vi hade en ledig förmiddag så vi tog en promenad i Queenstown Gardens.
Precis som på alla andra ställen planterades det olika träd och växter i Nya Zeeland från immigranternas hemländerna. Vi kände igen rönnbär (om hade röda bär nu), lind, alm, björk m. fl. En sorts tall har på 50 år tagit över landskapet och den sprider sina frön längre än i Europa så den besprutar man nu. Hela bergssidor är gråa av döda träd.

Sedan begav vi oss till båten som körde oss över Lake Wakatipu till en fårfarm (Mount Nicholas Farm) där en mycket djurälskande 25-åring berättade om hur farmen skötte om sina merinofår men även de djur som hon fött upp pga att mammorna dött vid födseln eller inte velat kännas vid sin avkomma. Ett får och en kalv var som syskon och en äldre häst trivdes bland dessa och de gamla fåren. Hon hade också tränat två hundar att valla fåren, men den ena hade varit felaktigt uppfostrad och hon kunde inte riktigt lita på honom. Den andra hunden följde varje kommando och tog riktiga beslut när den var utom hörhåll. Den visste sin uppgift.
Bricklunch intogs på farmen.

Tillbaka i stan tog vi Quennstown Gondola upp till en topp och följde en stig in i skogen bort från alla äventyr som erbjöds. Man kunde åka små bilar i snirklande banor (från 6 år), mountainbikes i särskilda stigar, hoppa bungyjump eller hanggliding. I skogen var det svalt och tyst och fågelskådning blev vårt nöje. Inte många pip, men vi lyckades till sist få syn på en liten Tomtit (en endemisk Nya Zeeländsk art).

Tillbaka på hotellet tog vi varsin sommarsallad i hotellets trädgård och njöt av utsikten mot stranden. Otroligt gott att bryta den friterade trenden med lite grönsaker.

Barbro

Hotell: Novotel Queenstown Lakeside

Dagens fyra bilder

Fredag 24 januari 2020

Buss och båt Queenstown-Te Anau

Vi vaknade 05.45 och åt ännu en bra frukost på detta förnämliga hotell innan vi satte oss i bussen för en fyratimmars bussresa till Te Anau.

Landskapet var ett helt annat än tidigare. Mer öppet med betande får över ängar och kullar med höga berg i bakgrunden. Fåren rör sig över stora arealer fick vi ju höra om häromdagen. Vid ett tillfälle körde vi in genom en dal med gult blommande buskage en ginstsläkting som givetvis var invasiv och tog över all mark.

Framme i Te Anau blev ett kaffestopp där chauffören lämnade av trailern med bagage vid hotellet innan vi fortsatte ner mot Milford Sound. Nu såg vi bara dessa bokskogar blandat med öppna landskap. Vi gjorde flera små stopp bl a vid ännu ett vattenfall. Stigen dit gick genom en förtrollande vacker bokskog med gröna växter som täckte allt och det hängde olika gröna lavar från grenarna och mossor och ormbunkar i alla storlekar täckte marken och stenarna. Solljuset silades genom lövverket på ett magiskt sätt. Vattenfallet var också spektakulärt då det hade karvat sig djupt genom landskapet och slipat berget då det såg ut som skelett från dinosaurier som vattnet åkte igenom.

I Milford Sound åkte vi ut med båt i en fjord där det låg en del sälar längs klipporna. Här såg bergen ut som höga spetsiga sockertoppar med otroligt branta sluttningar.De finns säkert med i Sagan om Ringen. På hemvägen då vi fick vänta på att åka igenom en smal tunnel så spatserade två Kea papegojor runt bussen. De är en intelligent och nyfiken papegoja som av någon anledning gärna tar ett smakprov på bilarnas gummidetaljer.

Tillbaka i Te Anau har vi installerat oss på hotellet. Vi tog en tidig middag på en indisk restaurang. Tur att vi nöjde oss med "mild" tillagning. Det fanns även "medium" och "hot". "Mild" kliade bra i halsen.

Barbro och Leif

Hotell: Kings Gate Te Anau

Dagens fyra bilder

Lördag 25 januari 2020

Buss Te Anau-Dunedin

Vi vaknade av regnet då vi hade alla fönster öppna pga värmen. Ingen AC på detta hotell och wi-fi var superdåligt.

Trots regnet fortsatte färden i den påbjudna hastigheten 100 km/ h på de enfiliga kurviga vägarna som i Sverige är typiska 70-vägar. Nya Zeeland har hälften så stor befolkning som Sverige men dubbelt så många dödliga i bilolyckor. Inte förvånande. Här går det undan.

Vi fikade i Gore och fortsatte Presidential Highway till Clinton. Dessa orter hade sina namn långt innan två personer i USA kom till makten.
Bilresan fortsatte från Clinton mot Dunedin.

I det böljande landskapet ser de högre kullarna rakade ut och andra har viss skäggstubb, beroende på olika stadier av pine/gran. I de lägre delarna går lamm eller kor, ibland tillsammans. Jag såg även en stor tjur med några får, kanske pensionerade djur. Husen vi far förbi liknar mycket de i Canada dvs enplansvillor med källare och med oisolerade englas fönster. Guiden säger att här sover man med mössa på under vintern.

Dunedin där vi ska bo i två nätter är en universitetsstad och känd för att vara UNESCOs litteraturstad. I Dunedin finns världens brantaste gata (Baldwin Street), vilken vi givetvis måste gå uppför. Det var som att gå uppför en skidbackes svarta pist och biltrafik undanbedes, vilket alla inte följde, utan de fick problem högst upp där det inte fanna någon vändplan. Därefter besökte vi järnvägsstationen där man kan åka på sightseeingturer i äldre tåg. Byggnaden från 1800-talet är fantastiskt rikt dekorerad utvändigt och invändigt, med ett mycket vackert mosaikgolv och andra utsmyckningar. Dunedin var också i slutet av 1800-talet (och början av 1900-talet) Nya Zeelands största och rikaste stad.

Vi gav oss ut på en promenad sedan vi fått vårt hotellrum och styrde kosan mot Oktagontorget. Där ligger Dunedin Townhall och St Pauls Cathedral som vi gick in i. På kvällen har det varit först guidning i Speights gamla bryggeridel (fantastiskt rolig guide), sedan ölprovning och så till sist middag på Speights Brewery Restaurant. Otroligt hög ljudvolym i restaurangen så vi smet hem så tidigt vi kunde.

Klockan 22 studsade vi högt. Det smällde som kriget brutit ut. Genom speglinagr i husfasaden utanför insåg vi att det var ett fyrverkeri. Ganska snart så insåg vi också att det var det Kinesiska nyåret som firades med ett jättefyrverkeri. Det var så höga smällar att i Sverige hade det förmodligen aldrig kunnat genomföras ...

Barbro

Hotell: Scenic Hotel Southern Cross

Dagens fyra bilder

Söndag 26 januari 2020

Dunedin

Sovmorgon! Klockan stod på 7:00. Vi vaknade givetvis innan men sov dock till ca halv sju. Tyvärr vaknade jag med en förkylning, får se hur den utvecklas. Frukost vid sju därefter blev det Face Time men bägge barnen.

Det bar av i buss 8:45. Vi åkte till den utsiktspunkt chauffören Mark letade efter igår. Det var en hyfsad vy över Dunedin vi fick. Dunedin är byggt på en gammal vulkankrater, dvs allt ligger i princip på olika sluttningar. Endast hamnen och vattnet är den jämna delen, den gamla kraterns centrum.

Idag var attraktionen Taiaroa Head Natural Reserve längst ut på Otago Peninsula ca 40 minuter utanför Dunedin. Vi hade gott om tid så guide+chaufför hade enats om att ta bergsvägen via Larnach Castle, Nya Zealands enda slott. Hisotorien om detta berättar jag inte nu. Fantastiska vyer dock, både in mot Dunedin, såväl som ut mot Stilla Havet.

Väl nere vid kustvägen igen så körde vi en kort bit till stället där vår lilla båttur skulle börja. En liten båt var det. Helt ensamma var vi inte, två par från Schweiz var de andra passagerarna. Från båten såg vi utsidan av Taiarioa Head. En hel del sjöfågel och pälssälar sågs trots gungningarna på båten.

Vi fortsatte sedan längst ut på udden där Royal Albatross Centre fanns. Själva udden är ett naturreservat och pengarna från turistverksamheten bekostar arbetet med att säkerställa albatrossernas häckning. Just denna art (Northern Royal Albatross) häckar bara på två platser här i världen, dels här (4-5 par årligen), dels på Chatham Island som ligger rakt österut i Stilla Havet sett från Nya Zealand. Vi åt lunch här innan det blev guidning och besök i ett gömsle där vi kunde se de fem boplatserna med ruvande albatrosser.

Kom tillbaka till hotellet vid fyratiden. Barbro smet ut på stan, jag vilade vilket i själva verket innebar tankning av bilder från kamerorna till datorn. Vi har tagit drygt 2000 bilder på strax över en vecka. Vad månde detta sluta ...

Mat i centrum, delikat, med Nya Zealändskt vin till. Godissugna blev vi till tusen så i en liten 24 timmars öppen butik inhandlades våra nya passion, sötlakrisskruvar med chokladfyllning. Vi provade även chokladfyllda hallonskruvar, påsen var slut när vi kom till hotellet. Köpte även en chokladkaka till vår chaufför Mark som är svag på choklad. Hans sista insats för oss är färden till flygplatsen i morgon bitti.
Imorgon byter vi Sydön mot Nordön - stay tuned!

Leif

Hotell: Scenic Hotel Southern Cross

Dagens fyra bilder

Måndag 27 januari 2020

Förmiddag: Flyg Dunedin-Auckland
Eftermiddag: Buss till Rotorua

Väckning 6:15, frukost, avfärd 8:00 - inga sovmorgnar här inte.
Vi klarade 23 kg gränsen på flyget precis, var lite oroliga för det innan. Flyget med Air New Zeeland gick punktligt och tog en och en halv timme upp till Auckland. I Auckland var det varmare, kändes direkt när vi kom ut ur terminalen och letade upp vår nya buss och chaufför. Första sträckan blev kort, endast till Auckland Botanical Gardens.

Väl där åt vi en lunch som vi fick vänta länge på. Så länge att avfärden sköts fram till 13:45 för att vi skulle hinna snabbtitta på den botaniska trädgården. Nu var det nog bara Barbro och jag som gjorde den snabbtitten. Vackra blommor, flera bra bilder av en Monarkfjäril, och så en dopping i den lilla dammen. Lite svårt att hitta ut dock. Trädgården var lite uppbyggd på samma sätt som ett IKEA varuhus. Du ska passera alla delarna innan du kommer till utgången.

Bussen fortsatte med oss mot Rotorua. Vi stannade i Matamata för toalettbesök och glass inköp. Turistinformationen (huset) i Matamata är utformat som ett hobbithus. Matamata är nämligen den närmaste större orten till Hobbiton, inspelningsplatsen till Shire, hembyn för Frodo och övriga hobbitar i Sagan om Ringen. De har mååånga besökare!

Till vår slutdestination Rotorua kom vi ungefär kvart i fem, en timme innan vi skulle iväg igen. Barbro och jag har fått en hörnrum med fönster ner mot sjön Lake Rotorua, samt mot entrén. Känns riktigt lyxigt.

Kvällen har tillbringats på Te Puia. Där har vi fått en kulturell inblick i maoriernas liv, med bl.a. dans- och sånguppvisning samt en buffé bestående av lokal mat tillagad med hjälp av den vulkaniska värmen och de heta källorna. Barbro tyckte det var många läckerheter på buffén.
Efter middagen kunde vi titta på geysrarna som tämligen konstant sprutade upp vatten. Lukten av svavel låg tung över nejden.

Väl tillbaka på hotellet har Barbro kört en tvättmaskin medan jag har skrivit dagbok och redigerat bilder.
I säng kommer vi nog som vanligt vid midnatt!

Leif

Hotell: Novotel Rotorua

Dagens fyra bilder

Tisdag 28 januari 2020

Rotorua

Jag var ännu mera förkyld denna morgon, dessutom med huvudvärk. Dock ingen feber. Luftkonditioneringen hade stått på max blås och 15 grader under natten så den kanske hade varit boven. Kallt var det också när vi kom ner till frukostmatsalen. Vår grupp var först på plats, så någon värme alstrad av frukostgästerna hade det inte blivit ännu. Nåväl ...

Första utflykten idag var till Waimangu Volcanic Valley ca 15 minuters bilkörning utanför Rotoroa. Här låg tidigare ett av världens underverk, de vita och rosa terrasserna. Dessa förstördes år 1886 då Mount Tarawera fick sitt senaste utbrott. Detta utbrott förstörde inte bara terasserna utan utplånade all växtlighet, maoriernas hus, samt naturlivet i dalen nedanför. Samma dal vandrade vi iidag under 2 timmar. Nu en grönskande dal med vulkanisk aktivitet i form av varma källor och svavelosande rök. Vi gick ner till den sjö, Lake Rotomanhana, som fylldes med vatten åren efter utbrottet 1886. Luften fylldes, förutom av svavelångorna, av cikadornas spel och fågelsång. Vi var först ut när de öppnade 8:30. Vandringen ner till sjön tog 2 timmar, buss tillbaka. Faantastisk vandring!

Aktivitet två låg mer eller mindre i Rotoroa, vandring på hängbroar ca 6-12 meter över marken mellan väldiga Redwood träd. En sagolik skog, rolig vandring men vi såg inte speciellt mycket av naturlivet.

Sista stoppet blev stället från igår kväll, Te Puia. Idag tittade vi på de skulptur- och vävningsskolor som finns där. Väldigt skickliga hantverkare, både träskulptörerna och väverskorna (ja, det var strikt könsuppdelat). Sedan gick vi också till ett Kiwi Conservation Centre som de hade. Där i mörka rum kunde vi besskåda livs levande Kiwifåglar de hade, givetvis genom ett skyddande glas (fotografering förbjuden). Kiwin är framförallt en nattaktiv fågel därav mörkret. Tillbaka på hotellet ca 14:00.

Barbro och jag har sedan promenerat ner till Lake Rotoroa, följt stranden en bra bit innan vi vek av genom Government Gardens till hotellet.
På kvällen delade vi på en pizza innan den lokala glassbaren besöktes för efterrätt. De hade mjukglass!!!

Leif

Hotell: Novotel Rotorua

Dagens fyra bilder

Onsdag 29 januari 2020

Buss Rotorua-Auckland

Leif gick upp kl. 5 för att försöka ladda upp bilder och lyckades till sist. Nu har vi haft flera hotell med för låg kapacitet på wifi.
Jag gick upp kl. 6 så vi kunde äta frukost i lugn och ro innan vi packade väskorna. De kläder jag tvättat i gästtvättstugan torkade knappt på två dygn i vårt kalla rum, trots att de var torktumlade lite grann. Tack och lov för att det finns fön på rummet.

Bussresan till Auckland tog nästan fyra timmar, men denna gång tog vi en ny väg. Vi åkte genom Tirao där en konstnärlig företagare som sålde korrugerad plåt hade fått göra offentliga konstverk. Stora blommor på taket till en blomsteraffär, en bil med en mekaniker under huven vid en verkstad, en gul skolbuss utanför ett center, en stor palm vid skolan, två får vid ett ull/klädaffär och en hund som var turistcentret. Allt i målad korrugerad plåt. Detta hade satt stan på kartan.

Lunch togs i närheten av Bastion Point vid Mission Bay.
Platsen är också ett minnesmärke för Nya Zeelands första Labour premiärminister Michael Joseph Savage.
Härifrån fick vi den första utsikten över Aucklands centrala delar.

Det blev en kort rundtur i Auckland för hela stan är en enda arbetsplats av vägarbeten. Oturligt nog hände en trafikolycka som stängde vägen till trädgården vi skulle besöka. Leif och jag tog en kvällsvandring längs den delen av kajen som inte var avstängd för arbeten och åt middag på en trevlig restaurang. 2021 går Americas Cup här så till dess ska stan vara upprustad.

Barbro

Hotell: Sky City Hotel Auckland

Dagens fyra bilder

Torsdag 30 januari 2020

Auckland

Förmiddag: Ledig
Eftermiddag: Valsafari

Efter frukost var vi uppe i Aucklands Sky Tower som är 328 m högt. Från 192 m kan man hoppa Sky Jump eller gå runt tornet på utsidan i sele som är fasthakad fram och bak, vilket en av kvinnorna i gruppen gjorde. Vi andra nöjde oss med att gå på glasgolven inomhus.

Sedan gjorde Leif och jag en runda upp i parken med träd som vi sett i Sagan om ringen, man nästan väntade på att de skulle börja prata. Lunch på ett litet kafé vi hittade nära parken, Albert Park Café. Delad macka och latte till Barbro och cappuchino tillLeif som vanligt!

Efter lunch så åkte vi ut på Valsafari i 4,5 timmar. Vi såg några delfiner efter 2,5 timmar men behållningen av båtfärden var nog utsikten över Auckland och alla öar runt om, samt sjöfåglarna. Vi har fått en "livslång" voucher så att vi åker gratis nästa gång vi kommer hit!

På kvällen åt vi avskedsmiddag i Sky Towers Orbit 360 Dining (54 våningen). Den fullbordar en rotation var 60:e minut.
Maten var lika fantastisk som utsikten.

Barbro

Hotell: Sky City Hotel Auckland

Dagens fyra bilder

Fredag 31 januari 2020

Flyg till Fiji

Host, host. Förkylning har spridit sig i gruppen. Vi skrev inget om förkylning på kortet där man försäkrar att man inte tar in några livsmedel eller något annat som kan vara invasivt eller sprida smitta. Nu är världens länder oroliga. Alla asiater bär munskydd av varierande tjocklek. Ãven flygplatspersonalen och flygvärdinnorna.

Hotellet på Fiji är som ett Rocas Rojas i söderhavsstil. Rummen är som små lägenheter i rad, utan kök,med en liten terass mot gräsmattan som gränsar till nästa länga. Vi fick ett schema över alla aktiviteter som man kan delta i eller titta på. Ikväll fick vi se kvinnor och män som jonglerade med facklor.

Vi åt en gemensam middag med gruppen och den var den dyraste hittills och ändå tog vi bara en huvudrätt.
Servitriserna sjöng så vackert för oss så man blev tårögd.

Barrbro

Hotell: Westin Fiji Resort & Spa

Dagens fyra bilder

Lördag 1 februari 2020

Fiji: Örundtur

Frukosten serverades i den öppna restaurangavdelningen med utsikt över havet. Jag kunde ha ätit bara ananas till frukost. Tänk att den kan vara så söt när den är dagsfärsk.

Vi skulle ha fått ett mejl under natten med en beskrivning på den utflykt vi skulle göra, men vi har otur med rummet där vi inte får kontakt med Wi-fi dessutom kan vi bara ladda våra mobiler och kameror via ett uttag. De andra i gruppen har inga problem.

Vi blev hämtade av en chaufför i en minibuss och han ville vara säker på att han hämtade rätt grupp. Han hade hämtat upp en grupp dagen innan som skulle på en dagkryssning, men hamnade i Cultural Village dit han körde oss. Det var en by som var uppbyggd som ursprungsbefolkningen levde en gång i tiden. Guiden var mycket lugn och berättade intressanta saker om livet förr och till varje hus vi kom satt en person och demonstrerade vad som försegår i huset. I hövdingens hus fick vi ta av skorna och det vi hade på huvet. Ingen gjorde en min av att jag var flintis när hatten togs av. Gruppen hade jag berättat för i början av resan. I ett hus gjordes kanoten och mannen där var otroligt skicklig på att göra upp eld genom att gnida en träpinne mot en stock. Det tog max 30 sekunder innan han fått till en eld. Kvinnorna lagade mat, vävde palmmattor, gjorde lerföremål som glaserades med en kåda. De visade också hur de förr tillverkade ett sorts papper/tyg som användes både till att skriva på, trycka mönster på och sy klädet av, men det tålde inte vatten. När det var dags för ceremonier utsågs Leif till hövding och de tillredd kava som han sedan fick dricka först innan alla andra fick smaka. Därefter var det sång- och dansuppvisning som avslutades med att vi alla dansade en sorts "Följa John" dans. Nu var vi då törstiga att alla ställde sig i kö för drickat vid lunchen. Maten som vi delvis fick till lunch tillreddes i en sandgrop som hade en glödbädd längst ner och flera lager palmblad och jutesäckar över den inlindade maten.

Detta var alltså den utflykt vi fick. Intressant och bra upplagt. Men någon örundtur såg vi inte till.

Vi tog ett dopp i havet när vi kom hem och där flöt man som en kork, då det var så salt. Vi sov sedan en timme innan vi gick runt hela hotellområdet som består av flera bungalowkomplex. Idag blev det indiskt till middag, självklart med gott vitlöksnaanbröd till.

Hotell: Westin Fiji Resort & Spa

Dagens fyra bilder

Söndag 2 februari 2020

Fiji: Ledig dag

Leif kände sig något bättre efter frukost och efter en kopp Lemsip mot "Cold and Flu" som inhandlats på inrådan av vår guide Susanna i Nya Zeeland blev han ännu bättre. Han begav sig ut på en rundvandring i området, själv la jag mig på en solstol i skuggan, med havsutsikt.

Tyvärr är det en stenbarriär mellan badstolarna och havet, sanden är bortspolad. En tropisk storm drabbade Fiji relativt nyligen och vi tror den har orsakat probelemn här. De flesta badar i poolerna som ligger bakom raden med solstolar. När Leif kom tillbaka gick vi till angränsande hotellområde där sanden är kvar, men där alla vattensporter håller till så det går bara att bada i ett avgränsat område. Det är bara Leif och jag som badar i havet ingen syns till på hela stranden, trots att vattnet håller 29 grader.

Efter en dusch tog vi en fika vid poolområdets café där en musiker spelade gitarr. Smakar det så kostar det, men så är det också fullt av personer som är beredda att passa upp och de ska ha betalt. Leif känner sig instängd på ett sådant här område, så vi tog oss ut mot en marina med ett centrum ca 1.5 km härifrån. Det var lite molnigt så det gick bra att gå sakta i värmen och den höga luftfuktigheten. Affärerna har luftkonditionering, men Leif hade på sig tröjan när han skulle prova en ny för vi var blöta av svett.

Efter att ha ätit varsin glass som smälte fortare än man hann äta den så tittade vi runt lite grann innan vi begav oss tillbaka. Nu i betydligt snabbare takt då det börjat blåsa. Halvvägs började det droppa, men vi hann in på rummet innan skyfallet kom som varade i två timmar. Skönt att få krypa ner i sängarna och höra det blixtra och åska utanför. Tack och lov hade våra förkylningar hindrat oss från att åka ut på sjön eller till något naturreservat. Vi hade det nog bättre på rummet.

Ikväll blev det middag på den indiska restaurangen igen, utan vitlöksnaanbröd som de inte klarade av att få in trots att vi körde ut tallriken en gång.
Gott ändå!

Barbro (och lite Leif)

Hotell: Westin Fiji Resort & Spa

Dagens fyra bilder

Måndag 3 februari 2020

Fiji: Ledig dag

Förkylningen vill inte ge med sig, så jag tog det lugnt efter frukosten och lade mig på en solstol och läste. Leif var rastlös och tog en sakta promenad med kameror och hatt på huvudet för idag var det varmt.
När han kom tillbaka efter en timme var både han och jag genomsvettiga så vi gick bort till stranden och badade i havet.
Nu var vi ordentligt insmorda då jag brände ett öra och Leif magen igår vid badet.

Efter en dusch gick vi och åt lunch på samma ställe som igår. Iskaffe, kaffe och två grillade smörgåsar med kyckling respektive skinka.

Vi sov en stund efter lunch och tog sedan en promenad, men värmen gjorde att vi inte orkade gå till shoppingcentret. Vi hittade dock en indisk affär med lite ner modesta priser än det i vårt område. I den indiska affären unnade vi oss varsin Magnum mint. Sedan gick vi i sakta mak längs strandpromenaden och de olika poolområdena och fick syn på både häger, krabbor och en vandrande snäcka.

Till middagen hade Leif förbeställt bord så vi satt längst ner mot stranden och såg solen gå ner. Magiskt!!!
En bra avslutning på vår Fiji-tur som annars inte blev vad vi trodde, framförallt beroende på våra förkylningar.

Imorgon bär det av mot Sydney.

Barbro

Hotell: Westin Fiji Resort & Spa

Dagens fyra bilder

Tisdag 4 februari 2020

Resdag: Flyg Fiji-Sydney

En resdag helt enkelt.
Sov inte många timmer pga hostan. Hur jag än låg på natten så hostade jag. Får se vad det tar vägen, är dock feberfri än så långe ...

Lämnade rummet vid 10-tiden. Försökte få en tidigare transport till flygplatsen, vilket misslyckades. Kom dock iväg strax efter halv tolv. Pratsam chaufför för oss två och två Australienska damer. Mer eller mindre en guidning på vad som såg på väg till flygplatsen. Otroligt vänliga människor här, som vanligt dock gravts underbetalda. Mycket låg snittlön, även för dem på den resort vi just lämnata. De flesta hoppas tjäna extra på dricksen. Känns lite konstigt att betala dyrt för att bo på resort, där människsorna som arbetar har så låga löner att de sätter sitt hopp till dricksen.

Planet till Sydney var något försenat. Vi kom iväg nästan en timme senare än planerat, mer eller mindre mitt i en regnskur. Flygningen var stundtals lite guppig, men resans bästa flygmat serverades. En kryddig bolognese med pasta, ett gott rödvin till gjorde det hela ännu bättre.

Vi blev otroligt förvånade, och väldigt glada när både Therese och Juno stod och mötte oss när vi kom igen immigration och passkontroll på flygplatsen. Junos välkomstteckning är medtagen i bildkollaget. De följde sedan med oss i taxin till hotellet. Therese hade fixat laddade busskort till oss så det är bara att sätta igång att upptäcka staden. Är för övrigt behagligt "varmt" här. Ca 20 grader och 50% i luftfuktighet.
Att jämföras med Fiji's 32 grader och minst 90% i luftfuktighet.

Kvällens middag intogs på en Thai restaurang granne till hotellet. Barbro lyckades med konststycket att tugga i sig en svart chilifrukt. Hennes minspel efteråt var inte att leka med. Det enda som fattades var ångan ut ur öronen. Vi väntar med spänning på "utfallet" om ni förstår vad jag menar. Lär svida då också ...

Leif

Hotell: Rydges World Square

Dagens fyra bilder

Onsdag 5 februari 2020

Sydney

Äntligen lite svalare. Vi tog båda på oss långbyxor. Leif en t-shirt och jag en sidenskjorta.
Vi smörjde ändå in oss då ozonlagret är tunt vare sig det är sol eller skugga. Men nog glömde man vissa delar ...

Sydney är grönt med många parker. Leif hade sett ut en väg genom Hyde Park, Cook Park, vidare ut på udden där Botaniska Trädgården ligger, och fram till utsiktsplatsen längst ut, Mrs Macquaries Point. Vi såg flertalet papegojor, bl.a. vita kakaduor utanför "Art Museum of NSW" samt röd-gröna lite mindre i stort sett i varje park. Vi slapp gå längs trafikerade gator ut till Mrs Macquaries Point där jag satte mig i hennes stensoffa.

Vi fortsatte tillbaka genom Botaniska trädgården som är enormt stor, vacker och välskött. En av de bästa vi besökt. Vi såg så många olika fågelarter bl.a Kookaburran. Sedan ett par år tillbaka har den Vita Ibisen kommit till parken och den räds inte att hoppa upp på caféborden och försöka ta för sig. Vi klagar på gråsparvar, men de här är över 30 cm höga med långa näbbar. Det blev en fika inomhus.

De hade ett område i parken med massor av olika palmer som var fascinerande att gå igenom. En ödla stannade förstenad på vägen när vi kom gående. Vi hittade en fjäril i en färggrann blomsterbädd och trollsländor i dammen bland de jättestora näckrosorna.

Så kom vi fram till Operahuset som ligget magnifikt på udden på andra sidan Sydney Harbour sett från Mrs Macquires point. Det är bara att erkänna, Operahuset år en fantastisk arkitektonisk skapelse. Vi fortsatte genom Circular Quay där de hade stora färggranna statyer av alla de kinesiska djurtecknen. I alla länder vi varit i på denna resa så firar man det kinesiska nyåret. Det säger lite om varifrån den köpstarka turismen kommer.

Vi gick under Harbour Bridge och såg de som hade gjort brobestigningen (Bridge Walk). Längs Walsh Bay kan man bo i flotta hus på pirer ut i vattnet. Nu var vi ganska trötta, men gav oss ändå ut på nästa udde, Barangaroo Reserve, där många motionssprang i värmen. Hur skulle vi nu ta oss till hotellet? Vi fick tvära tillbaka till Circular Quay och där ta tåg två stationer till Museum som ligger vid vårt hotell.
23 000 steg idag och vi är helt slut. Krampen lurar bakom hörnet ...

Det blev middag på Indien på andra sidan gatan.

Barbro (och Leif)

Hotell: Rydges World Square

Dagens fyra bilder

Torsdag 6 februari 2020

Sydney: Besök i Coogee Beach

Efter frukost tog vi bussen från hållplatsen som Therese visat oss ut till Coogee Beach. Vi hade med oss både bad- och regnkläder för vädret kan lätt ändras. Framme vid Coogee Beach väntade vi i blåsten. När Hampus och barnen närmade sig sprang jag fram mot Abbe som ett troll, vilket han inte var beredd på utan han blev jätterädd och sprang ut på gräsmattan, la sig med huvudet neråt och ropade gråtande på mamma. Jag har en förmåga att skrämma såväl fåglar som småbarn.

Det var för kallt för att bada så det blev en lekpark nära stranden. Abbe blev på gott humör när vi kunde leka i parken. Speciellt om jag låtsades vara spindel och försökte ta honom. Abbe och jag åkte även runt på ett stort hjul som jag sparkade igång varje varv och då kiknade han av skratt.

Leif lekte också med barnen och då blev han utspökad med palmblad, löv och gräs. Vi gick med barnen utefter stranden och de visade oss på varenda Blue Bottle manet de hittade (ca 70 st) och varnade oss för att deras tentakler bränns. Tentaklerna kan bli upp till 20 meter långa men vi såg bara en med över 1 m. Vi undrade lite över hur det var att bada när det låg så många på stranden. Sedan gick vi ut på en udde där Juno gärna klättrade omkring på klipporna och Abbe mest tyckte det var spännande med pölarna som bildats och vad som fanns i dem av levande smådjur.

Lunch åt vi tillsammans på en pizzeria. Juno var hungrigast och åt fyra slicar, men fyllningen fick Leif som satt närmast henne.

Strandpromenaden från Coogee går ända till Bondi Beach. Hampus och barnen hängde med en bit och sedan fortsatte Leif och jag till Bronte Beach. Då det började regna tog vi buss och sedan tåg tillbaka till stan. Passade bra då vi hade fel skor på (sandaler) och började få ont i fötterna.

Italiensk restaurang på kvällen, ca 100 meter att gå. Passade bra för våra ömma fötter.

Nu har det lovats "Heavy rain" de kommande dagarna så vi får se vad vi kan göra.

Barbro

Hotell: Rydges World Square

Dagens fyra bilder

Fredag 7 februari 2020

Sydney

En blöt dag, det har i princip regnat hela dagen. Ibland ösregnat, och då menar jag ösregna. Vi har fått tydliga exempel på vad "Heavy rain" innebär. Vi hade tänkt oss att ta åka till Centennial Park, men insåg att det bästa vore inomhusaktiviteter, det blev således muséer.

Vi åkte ner till hamnen, Circular Quay, och började på Museum of Contemporary Art. Ska villigt erkänna att jag alltid tänker på vem som är knäppast, konstnären eller jag? Har många gånger svårt att hitta budskapet i de verk eller installationer vi beser.
Denna gång var vi båda förtjusta i ett verk där den kvinnliga konstnären samlat drivved av de mest otroliga former. Vi kunde "se" olika djur, djurtroféer mm i materialet. Vidare gillade jag de konstnärer som målat på bark så att det såg ut som väv. En 18-timmars klocka var också intressant, blev faktisk lite stressad av att se visaren gå mycket fortare ...

Nästa museum vi hann med var Rocks Discovery Museum. Låg lite undanskymt, var väsentlgt mindre, men för mig mer intressant. Handlade om området the Rocks i Sydney från ursprungsbefolkningens tid till tiden för Europeernas ankomst, till en bit in på 1900-talet. Bra och interaktiv utställning dit man kan ta barn.

Efter den kulturella delen skulle vi möta upp Therese och Hampus med barn på en restaurang i de södra delarna av Sydney. Vi tog en buss nere från hamnen och lyckades med Barbros scouting hoppa av vid rätt hållplats ca 50 meter från restaurangen. Efter en god lunch så var tanken att vi skulle promenera i området Surrey och bese bebyggelsen. Men så var det "det där med regnet". Visst gick vi men det regnade massvis. Vi hamnade till sist på en glassbar där vi tog efterrätt innan vi skildes. Barbro och jag åkte buss till hotellet i City.

På hotellet la jag mig själv raklång på sängen och somnade omedelbart. Barbro väckte mig vid 18-tiden och vi hamnade på samma italienska restaurang som igår. Idag blev det sallad för oss bägge med ett glas vin till.

Vad gäller min förkylning så köpte vi någon form av hostmedicin igår på en livsmedelsbutik. Hallonröd till färgen och ganska söt. Dock effektiv, sov hela natten med väsentligt mindre hosta. Blir en sup ikväll också.

Leif

Hotell: Rydges World Square

Dagens fyra bilder

Lördag 8 februari 2020

Sydney

Det var uppehåll när vi kom ut på gatan så vi gick ner till hamnen där vi skulle träffa Therese och Hampus med barnen.
Staden Sydney har en trevlig gatubild/arkitektur. Man har låtit gamla hus, eller åtminstone, gamla husfasader vara kvar bland nybyggena. Ger ett lite egenartat men charmigt intryck. Vi gillar det skarpt!

Vi tog en färja ut till Manly där den näst bästa surfstranden finns (efter Bondi Beach). Vi hann nästan komma fram till stranden när ”Heavy rain” slog till. Blåsten gjorde att jag trodde peruken skulle flyga av så Therese och jag och barnen drog oss in mot affärerna. Leif och Hampus skådade surfare. Det var säkert en 10-15 stycken i vattnet väntande på den rätta vågen.

Vi lunchade på en liten japansk restaurang och efter lite ögonshopping så mojnade det och vi drog vi oss mot färjan. Vi fikade på Mowton café. Vi togi ett hastigt farväl familjen Schander då vi såg att deras tåg var på väg mot hållplatsen i närheten och det började småregna.

Leif och jag undrade om vi skulle kunna gå till Botaniska trädgården. Vi hann två kvarter sedan kom blåsten och ett kaskadregn av sällan skådat slag. Vi tog skydd runt ett hörn uppför några trappor under ett tak och såg människor bli helblöta och paraplyer vända sig ut och in. Alla grenar på träden blåste vågrätt åt ett håll. En man som kom springande mot oss till vårt skydd skrattade och sa att nu kommer Mary Poppins flygande. Efter 20 minuter gick det över i småregn och vi lyckades ta oss fram till Botaniska även om vi fick streta i blåsten. Så blev det uppehåll och vi hann se den återstående delen som vi missat tidigare.

På hemvägen passerade vi ett gammalt sjukhus med en vacker fontän och järnsmidesornament på balkongerna. Det var nu Sydneys ögonsjukhus. Vid Hyde Park spelade S:t Catherine kyrka ett fantastiskt klockspel. I parken satt skyltar i parken att man inte skulle gå in där vid kraftigt regn eller stark blåst då grenar kunde ramla ner från träden. Vi tog oss snabbt ut till gatan. Vi hann nästan hem till hotellet innan nästa skur.

Det blev middag på hotellet med beställning i baren. Bartendern var en svensk 25-åring som varit två år i Australien. Han var "svensknödig" och pratade länge med oss. Sedan har det blivit packning eftersom vi flyger till Singapore imorgon. 8½ timme ska vi vara i luften. Blir nog en kort rapport imorgon kväll från Singapore.

Barbro (och Leif)

Hotell: Rydges World Square

Dagens fyra bilder

Söndag 9 februari 2020

Resdag: Flyg Sydney-Singapore

Och så är vi tillbaka där resans första bloginlägg skrevs, Hotel Park Regis i Singapore.

Vägen hit idag började i ett blåsigt och regnigt Sydney. När vi startade med den A380 som Singapore Airlines flög med var det näst intill stormvindar och skyfall. Visste inte att man kunde få upp så mycket metall i luften under dessa förhållanden. Det gick även om det var ganska oroligt i luften. Hela resan på ca 7½ timmar var lite guppig. För mycket tyckte Leif, vaggande sa Barbro ...

Strax efter fem lokal tid på eftermiddagen landade vi. Tro det eller ej, här regnade det också. Blev taxi till hotellet igen.
Vid incheckningen här frågades om vilka länder vi besökt. Fastlands-Kina innebär karantän. För första gången togs också feber på oss innan check-in. Barbro och jag klarade testen. Feberkoll hade de f.ö. också på flygplatsen. Ävenså på hotellets matgäster. Alla som skulle in i den stora matsalen feberkontrollerades. Det märks här att man är rädda för Corona viruset.

Vi har nu käkat en mindre middag på hotellet. Sedan har vi tagit en promenad i närbelägna Clarke Quay vid floden. Är både en shoppingarkad samt ett ställe med mycker restauranger. Blir kanske en middag här imorgon innan flyget.

När jag skriver detta är klockan strax innan 21 lokal tid, midnatt Sydney tid, och klockan 2 på natten Nya Zeeländsk tid. Vi ska försöka hålla oss vakna en stund för att få en smidigare tidsomställning.

Det sista inlägget tänker jag dock skriva hemifrån under tisdagen.
Imorgon planerar vi att åka till den Botaniska Trädgården här i Singapore som dessutom är ett världsarv.
Möjligen blir det Raffles Hotell också för en Singapore Sling!
Vårt flyg går sedan runt midnatt lokal tid, så detta blir vår sista hotellnatt på resan.

Leif

Hotell: Park Regis Singapore

Dagens fyra bilder

Måndag 10 februari 2020

Singapore

Flyg strax efter midnatt: Singapore-Moskva-Stockholm

Sista inlägget - skrivs hemifrån Sumpan.
Vi landade i morse på Arlanda efter 10:45 i flygtid mellan Singapore och Moskva och ytterligare ca 1.50 mellan Moskva och Stockholm.
Borta bra men hemma bäst.

Nåväl, detta inlägg ska handla om sista dagen i Singapore. Dagen spenderades på Singapore Botanic Garden. Trädgården låg inte långt ifrån vårt hotell. Vi hade tänkt köpa dagkort på tunnelbanan men ett par herrar som fungerade som stationsvärdar sa att det var billigare att köpa enstaka biljetter för oss. När man dessutom kunde använda sitt Master Card kort i stället för att köpa fysiska biljetter var det en enkel sak att göra.

Parken grundades redan 1859 och är sedan 2015 ett världsarv.
Vi spenderade ca 6 timmar här. Då promenerade vi från entrén vid tunnelbanestationen (parkens ena ände) till den andra änden och så åter till tunnelbanestationen. Vi gick in på Orkidéträdgården som har en egen entré och avgift (vi klassificerades som Senior Citizens och betalade endast 1 Singapore Dollar i entré per person, ca 7 kronor vardera). Det blev även en lunch på en japansk restaurang.
Naturintresserade som vi är så blev det förutom blommor och träd en hel del fåglar, fjärilar och trollsländor observerade och fotograferade.
En helt fantastisk avslutning på resan - parken rekommenderas verkligen.
Men det var varmt och fuktigt, kläderna satt som gjutna på kroppen ...

Tillbaka på hotellet tog Barbro ett dopp i hotellpoolen innan vi duschade och bytte om. Middag blev det i hotellmatsalen. Därefter taxi till Changiflygplatsen men en otroligt pratsam chaufför som kände till ett tiotal svenska företag som han stolt pratade om. Vi hann även utbyta tankar om politik och social välfärd vilket gjorde resan både intressant och lärande.

På Changi passade vi på att besöka "Jewel", en shoppingarkad med massor av matmöjligheter som ligger mellan de tre terminalerna. Dessutom finns ett konstgjort jättevattenfall inomhus som vi blivit uppmanade att bese. Häftigt, även om vi föredrar äkta vara.

Nu blir det inga fler inlägg denna gång. Hoppas ni som läst haft nöje av att följa oss på resan.
Har ni några undringar eller frågor är det bara att höra av sig.

Ta vara på er!

Barbro & Leif

Dagens fyra bilder